Under mina ungdomsår läste jag förstås Tintin, det gjorde
väl alla på den tiden. Detta var långt för det hade blivit sådant ramaskri
kring teckningarnas karaktär gällande etnisk tillhörighet och liknande,
nidbilder kan man väl säga. Jag kan heller inte minnas att jag reagerade på
något särskilt sätt. Men det var andra tider, man tänkte inte på samma sätt som
man gör nu. Och det säger jag helt utan värdering. Det är annorlunda nu jämfört
med för 30-35 år sedan, så är det bara.
Ur ett vuxet perspektiv hittar jag inga nidbilder i just
det här äventyret. Däremot hittar jag fyndiga namn på människorna. En vetenskapsman utan hår på huvudet heter till exempel Flintén, det är precis min humor.
Tintin är till yrket journalist men jag vet inte om jag
någonsin har sett honom på en tidningsredaktion. Han är ute på äventyr som
representant för det som är riktigt och rätt kan man säga. Han kompromissar
aldrig med rättvisan, även om denna skulle gå emot lagen vid något enstaka
tillfälle. Ändamålet helgar alltid medlen kan man säga. Om detta kan man
förstås ha en ideologisk åsikt men jag tror att man ska försöka ta det för vad
det är istället. Det är underhållande små äventyr och inte mycket mer. Man
måste inte läsa in underliggande budskap även om det naturligtvis går att göra
det.
I det här äventyret än man på jakt efter en mystisk meteorit
som störtat ner på jorden. Naturligtvis är det flera intressenter som deltar i
jakten varav den som Tintin ansluter sig till kör med rena metoder. Det gör
däremot inte konkurrenterna som försöker sätta käppar i hjulet enbart på grund
av profitbegär. Ska vi tolka det som kommunistisk propaganda?
Hur som helst är det inte mitt favoritalbum med Tintin,
Jag kan inte minnas att jag var särskilt förtjust i det som barn/ungdom heller.
När jag nyligen fyndade det i en second hand butik kunde jag däremot inte stå
emot. Tintin är kultur, sånt man måste ha i hyllorna!